Sömnlös

Lägger jag ihop tiden jag sovit i natt så kanske jag hamnar på max 20 min!!

Jag gick hemma igår kväll och väntade och väntade på att E och T skulle komma hem. Kl 23,30 ringer E hem och är helt hysterisk!! och då menar jag HYSTERISK!! Grinade och skrek i telefonen och ville att jag skulle komma till henne. Jag försökte fråga henne vad det var för fel men hon grinade och skrek mest.. så det enda jag kunde göra var att försöka lugna henne... vilket inte alls var lätt. Usch, det är jobbigt att höra sina barn så där.

Fick i alla fall höra av T att dom måste söva henne och skära lite i foten. Åh, vad jag önskade jag oxå var där då!! Kl 2 inatt ringde T och sa att dom precis sövt henne så hon låg på operation. Han skulle höra av sej igen när hon kom tillbaka. HUR lätt är det att försöka sova när man vet att sitt barn ligger på operationsbordet???!! Ja, inte kunde då jag göra det. Jag läste..lyssna på radion..gick upp och kolla ut lite.. läste lite mer..låg och titta i taket.. låg och lyssnade på fåglarna.. ja, allt utom att sova gjorde jag :)

När kl var ca 4 fick jag ett sms där E hade skrivit att hon hade lite ont men det var bra med henne. Hon skulle ringa mej när hon vaknade igen. Äntligen kände jag mej lite lugnare men jag kunde inte sova i alla fall. Gick upp strax efter 5, då orkade jag inte ligga mer.

E ringde mej igen vid halv 9 och då lät hon glad och allt hade gått bra. Så dom skulle bara invänta läkare för att sedan komma hem.. å va jag längtar efter dom!!!