Diket

Usch vilken morgon! E o R gick ner till bussen som vanligt vid 7 och jag kollade så dom klev på. Ca 5 min senare ringer E hem och grinar i telefonen och säger att jag måste komma och hämta dom, dom hade kört i diket. Jag fick även prata med busschauffören för att få reda på var exakt dom var. Han sa att jag skulle ta det lungt för det var glashalt på vägen..

Slänger på mej en jacka och sliter upp T ur sängen ( som kört bil hela natten och kom hem vid 5 i morse) och säger att han måste vara med för min bil funkar inte 4-hjulsdriften på och vinterdäcken är urusla.. så vi måste ta hans bil. På några minuter är vi framme och ser hela bussen ligga nervält i diket.. diket var ganska djupt men som tur var så var det ett dike för annars hade dom vält hela bussen ut på åkern.
Synen man möttes av var ju inte alls roligt.. det står några småtjejer 9-10 år och grinar ute på åkern och killarna som var pratade med varandra om hur häftigt det var... dom var nog ganska chockade tror jag..
Dom fick lov att slå sönder en ruta i bussen för att ta sej ut, eftersom dom låg på sidan och dörren inte gick att öppna.

Som tur var hade dom använt bälte så E hade "bara" slagit huvudet i ett fönster då hon satt längst in. E var jätteledsen och vill ALDRIG mer åka buss nu säger hon...
R sa inte så mycket utan verkade ganska cool.. typiskt killar, men jag måste hålla koll på han för det kommer nog efter..


När jag skjutsade dom till skolan så berättade dom att bussen fått bredställ och sen hade busschauffören skrikit.. sen hade det bara dunsa till och barnen skrek.. usch, även om det gick bra så var det ju verkligen en otäck upplevelse för barnen.

Här på jobbet fick Eddie precis veta att hans pappa ligger på sjukhus hemma i Indonesien och är döende så han är jätteledsen... fy va jobbigt att vara så långt borta när något sånt händer...

FY vilken början på dagen.... man undrar ju hur det kommer att sluta.........