Agility IRL

Satt och kollade lite på datorn i går morse (ovanligt, njaää *HAHA*)och såg på Borlänges BHK:s hemsida att dom hade en agility tävling i helgen, så jag tog med mej Roxie och åkte dit.

Det här med hundvärlden är ju en värld som jag inte alls är insatt i (än). När jag kom till Bomsarvet (där BHK ligger) fick jag en känsla som påminde mej om när jag och min syster skulle tävla i linedance för första gången.
Vi kom på några veckor innan tävlingen var att det skulle väl vara kul att vara med och tävla. Så vi anmälde oss och började kolla lite på danserna, men varken jag eller min syster la väl ner så mycket tid på att träna utan vi tänkte, det är lungt, vi hinner.

Det slutade iaf med att samma vecka vi skulle tävla så kom vi på att vi glömt bort en dans.. så det blev lite panikträning på den dansen. Sen åkte vi 70 mil enkel resa, utan att veta vad vi egentligen gav oss in på!

Vi visste att skulle man tävla så måste man ha boots med klack och en skjorta med ett ok på ryggen.. så vi hade letat fram några gamla skjortor som vi tycket dög... och boots var ju inte några problem, för det har jag flera par. A fick låna ett par av mej men dom var lite stora så hon fick lov att ha raggsockor! :)

Tävlingsmorgonen åkte vi dit lite smånervösa och fick världens chock när vi kom dit! Herregud... en del stod och tränade framför speglar, några hade fina klänningar på sej, några stod i ett hörn med musiklurar i öronen och tränade, .. och in kommer jag och syster men en påse med våra skor, raggsockor o skjortor :/ Vi kände oss sååååååå jäkla malplacerade!!

Men vi bestämde oss för att har vi åkt 70 mil så måste vi ju iaf slutföra detta. Vi kände oss som riktiga "rednecks" men gjorde så gott vi kunde. Vi fick gå in 2-3 st åt gången och visa våran dans för domarna.. det var absolut det värsta jag gjort i hela mitt liv!! Jag blev så torr i munnen så när jag log fastnade läpparna på tänderna, vilket iof var bra, för man ska le när man dansar. :)

Men, trots allt gick det bra för oss.. vi slog ut flera stycken som tävlat flera gånger och det kändes jättebra!! Det blev en upplevelse vi aldrig kommer att glömma.
Nu har jag dansat i många år och varit på många olika tävlingar och tillställningar, så nu känner jag mej inte alls malplacerad i denna miljö längre :)

Jaha, vad har det här med hundlivet att göra då tänker ni?
Jo, precis så där lite malplacerad kände jag mej igår när jag kom till agilityn.. dom satt där i sina tält, med fina täcken över sina hundar och många sneglade lite konstigt på mej och Roxie som bara kom och stod där och kollade en stund...hade ju inte ens en stol med mej (som alla andra hade!!)
Men jag vet ju av den erfarenheten jag har att så här är det i början, innan man kommit in i "gänget". Snart sitter jag säkert själv där i eget tält, med egen matkorg, egen stol utanför tältet med sån där dricka hållar i och ett fint täcke på Roxie. *HAHA*

Äsch, riktigt så allvarligt var det inte.. Det var jättekul att se en agilitytävling irl. Jag har bara sett det på tv förut och där är ju hundarna så duktiga. Här blev var och varannan diskad och hundarna sprang ut ur banan flera gånger och det tycket jag var så skönt att se. Jag tror att det beror helt och hållet på hundens humör hur det går den dagen man tävlar.

Efter det så åkte jag till Romme och tränade lite med Roxie. Vi sprang nåt varv, men sen var jag helt slut! Herregud, var har kondisen tagit vägen??



Efter maten vill E rida, så vi tog 4-hjulingen dit o Roxie har ju sin egen lilla låda så hon kan vara med :)